Runtom i Europa och övriga världen ställs nu hela befolkningar inför krav på att betala stora statsskulder som de själva inte gjort någonting för att skapa.
Internationalenmedarbetaren Benny Åsman bloggar om frågan och pekar på att man inte automatiskt kan dra slutsatsen att en statsskuld är legitim och ska betalas.
Han visar också att det finns exempel på länder som – på goda grunder – faktiskt vägrat betala statsskulden.
GW
Publicerat i Uncategorized
”Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet”.
Så skrev Nils Ferlin en gång. Den som betraktar Håkan Juholts fåfänga försök att formulera en politik för att gå till strid mot alliansregeringen får lätt den strofen i tankarna.
I Internationalen diskuterar metallarbetaren Göran Kärrman i en krönika vilken politik Juholt gått ut med och vad han skulle kunna säga i stället. Om skolan, arbetslösheten, välfärden och framtida investeringar.
GW
Publicerat i Uncategorized
FN:s klimatmöte i Durban måste beskrivas som en besvikelse för den som hoppats att världens regeringar skulle ta sig samman för att göra något åt hotet mot vår gemensamma framtid.
Desto mer glädjande är det då att den sydafrikanska fackföreningsrörelsen visat ett engagemang och en vilja att hitta lösningar på problemen. Läs rapporteringen i Internationalen.
GW
Publicerat i Uncategorized
I dessa dagar av hudflängning av Håkan Juholt finns det anledning att påminna om att det faktiskt finns värre saker man kan vara misstänkt för än fiffel med hyresbidrag. Nu visade det sig för övrigt att åklagare inte ansåg att det fanns underlag för att åtala Juholt. (Att han tjänar alldeles för mycket pengar är en annan sak, och det är han tyvärr inte ensam om.)
Annorlunda förhåller det sig med utrikesminister Carl Bildt. Han är av allt att döma ännu inte avförd från en utredning om folkrättsbrott som pågått sedan länge, men mediedrevet mot honom är högst dämpat skulle man väl kunna säga. I fredags skrev i alla fall Dagens Nyheters Erik Helmerson i en kommentar på tidningens ledarsida bland annat:
”Just nu pågår en svensk förundersökning om folkrättsbrott i Sudan under åren runt 1997 till 2003. Sekretessen är kompakt, men mycket tyder på att Lundin Oil är föremål för undersökningen och att detta i så fall kan omfatta åren då Carl Bildt satt i styrelsen. Om det skulle väckas åtal och Bildt skulle figurera där måste han självklart lämna sin post. Sverige kan inte ha en utrikesminister åtalad för folkrättsbrott, något som bara två svenskar dömts för.”
Hela Helmersons kommentar finns här.
Den är en påminnelse om en känslig fråga som det varit rätt tyst om ett tag. Och den frågan blir inte mindre relevant inför rättegången mot de två svenska journalisterna i Etiopien, de som rest dit för att granska just Lundin Petroleum – och som enligt Bildt hade sig själva att skylla när de blev fängslade.
Gunnar Wall
Publicerat i Uncategorized
Terrordådet den 11 september för tio år sedan innebar startsignalen för vad president Bush kallade ”kriget mot terrorn” – en amerikansk aggressiv utrikespolitik som han tvingade på övriga världen.
Det fungerade eftersom människor i både USA och på annat håll av högst begripliga skäl var rädda och upprörda över al-Qaidas attentat.
Men Bush och hans medarbetare använde sig kallblodigt av denna upprördhet för att främja sina egna mål. Tidningen Internationalens ledare denna vecka tar en titt på vad spelet kring 11 september handlat om och citerar en möjligen otippad kritiker av ”kriget mot terrorn”, Zbigniew Brzezinski som var nationell säkerhetsrådgivare åt president Carter på 70-talet. Brzezinski har bland att skrivit så här om hur Vita huset utnyttjade 11 september:
”Rädsla förmörkar förståndet, förstärker känslor och gör det lättare för demagogiska politiker att mobilisera allmänheten bakom målsättningar de vill driva igenom”.
Vad de demagogiska politiker Brzezinski talar om ville uppnå tas förstås upp i ledaren som finns här.
Gunnar Wall
Publicerat i Historia, I tiden, Imperialism, militarism, Ockupationer, Utrikes
I dagens tidningar (t.ex. DN) finns ett litet TT-meddelande om att sju irakiska privatpersoner dödades vid en turkisk flygattack inne i irakiska Kurdistan. Attacken sägs vara en vedergällning för PKK:s upptrappade gerillaattacker inne i Turkiet.
Dessa ”upptrappade gerillaattacker” är ett turkiskt propagandapåhitt. Sant är ATT det har skett flera strider mellan turkisk armé och PKK under den senaste tiden. Men gerillaattacker? PKK håller fast vid sitt fleråriga ensidiga vapenstillestånd – så länge de inte blir attackerade. Att de turkiska soldater som skickas upp i bergen för att döda kurder själva blir dödade är tragiskt och onödigt – men om Erdogan i stället var villig att diskutera med kurdernas företrädare skulle detta inte behöva ske. På många ställen i Turkiet samlas nu mammor till dödade soldater från både armén och PKK för att gemensamt kräva av regeringen att den slutar med våldet. Men TT, och därmed okritisk svensk press, vidarebefordrar snällt de etablerade våldsverkarnas version.
En annan sak, som jag inte kan utveckla just nu: Hur kommer det sig att ett land (Turkiet) tillåts göra upprepade bombräder in över ett annat land (Irak) utan att det ger annat eko än notiser?
Chandra
Publicerat i Uncategorized, Utrikes
…är den lakoniska rubriken på en läsvärd artikel i LO-tidningen nr 25 2011. Där berättar Erik Larsson om vardagen i ett Turkiet långt från turisternas sandstränder. Några referat:
Lösa anklagelser om terrorism är ett av de största problemen i Turkiet, enligt Amnesty. Terrorlagarna sätts in lite varstans där det finns opposition – mot journalister, fackföreningsfolk eller vänsteraktivister. Exempelvis har 31 fackliga aktivister från de offentliganställdas centralorganisationen Kesk anklagats för ”intellektuellt stöd till illegala organisationer” – i klarspråk den kurdiska rörelsen – och riskerar tioåriga fängelsestraff. Mer information om trakasserier av fackliga aktivister i Turkiet finns hos International Trade Union Confederation.
Chandra
Publicerat i Utrikes
Turkiets premiärminister Erdogan gör allt för att framstå som demokratins försvarare – så länge det inte handlar om det egna landet. För några dagar sedan rapporterade iranska källor att Iran tillsammans med Turkiet bombat det kurdiska gränsområdet mellan Iran, Irak och Turkiet och dödat 50 människor. Idag publicerar turkiska tidningar ögonvittnesskildringar av hur mängder av militära plan lyft från Diyarbakir mot samma bergstrakter. Tusentals människor sitter i turkiska fängelser utan rättegång och dom, många i flera år. Av dem är många folkvalda kurdiska kommunpolitiker och även nyvalda parlamentsledamöter, som anklagas för att vara terrorister eftersom de driver frågan om kurdernas rättigheter. Dessutom – ironiskt nog – finns misshagliga generaler också bland de godtyckligt inspärrade, denna gång med anklagelser om att ha planerat en statskupp. För någon vecka sedan tog Erdogan kontroll över militären genom att installera en av sina egna män som överbefälhavare. Vad som blir hans nästa steg finns det många spekulationer om – men helt klart är att kontaktena mellan Erdogans regim och USA:s högsta ledning har varit mycket täta den senste tiden.
Chandra
Publicerat i Global rättvisa, I tiden
Nu är det tjugofem år och två dagar sedan Sveriges statsminister Olof Palme sköts på öppen gata. Och utredningen står på i princip samma punkt som för tjugofem år sedan – trots de gigantiska satsningarna på att utreda mordet. I alla fall om man talar om pengar och arbetstimmar.
Hur kunde det bli så fel?
Om stämningarna i Sverige vid tiden för Palmes död, om varför mordet inte blivit utrett och om åtalet mot veckotidningen Internationalen som ställde frågor om möjlig polisinblandning skrev jag en artikel i förra veckans nummer av Internationalen.
På Dagens Nyheters debattsida skrev jag på årsdagen av mordet ett inlägg tillsammans med journalisten Anders Hellberg där vi menade att det fortfarande finns saker att undersöka och att det krävs en utredning med ny inriktning som vågar titta på de känsliga frågorna.
Polisprofessorn Leif GW Persson som nyligen framfört att han tror att poliser ligger bakom mordet ställer liknande krav.
Och det är i sammanhanget värt att notera att Olof Frånstedt, en av byråcheferna på Säpo vid tiden för Palmes död, på debattsajten Newsmill nu fört fram tanken att det troliga scenariot är en komplott från svenska högerextremister, kanske med förankring i polis eller militär.
Fortfarande finns det förstås många som tror att det var missbrukaren Christer Pettersson som mördade Palme. En del av argumenten mot den hypotesen presenterar jag i en text på SVT:s debattsida.
Gunnar Wall
Publicerat i Uncategorized
Råd till blivande politiker som inte vill bli utskrattade: gör som Bildt, inte som Billström.
Härom dagen hamnade regeringen i blåsväder med hård kritik även från de egna leden sedan Wikileaks publicerat en amerikansk diplomatrapport om Rosenbads syn på irakiska flyktingar.
Carl Bildt och migrationsministern Tobias Billström hade enligt rapporten under ett möte i Bagdad 2007 framfört till amerikanerna att Sverige inte ville öppna en ambassad där utan att få garantier för att man skulle kunna skicka tillbaka irakier som kommer till Sverige och söker asyl. Som argument hade de bland annat använt att svenskarna var rädda för hedersrelaterade mord och ville ha en ”hårdare invandringspolitik”.
Saken var känslig eftersom Sverige har internationella åtaganden att leva upp till när det gäller att ta hand om politiskt förföljda människor – och de åtagandena upphävs inte därför att regeringen vill ändra sin invandringspolitik. Inte heller ska förstås någon asylsökande sändas hem för att någon annan begått ett hedersrelaterat mord.
Tobias Billström gjorde som bekant bort sig fullständigt genom att länge vägra att varken bekräfta eller dementera – och detta på ett pinsamt mångordigt sätt. I en och samma intervju med Sveriges Television lyckades han till exempel med att 21 gånger säga att han inte hade några kommentarer. Hans argument för att inget säga var att uppgifterna kom från ”tredje part”, dvs Wikileaks. Att han själv var första part eftersom han varit med på mötet borde ju i det läget ha gjort det möjligt för honom att säga hur det verkligen var ifall nu Wikileaks hade fel, kan man tycka. Men det tyckte inte Billström.
För övrigt var det ju knappast tredjepartsuppgifter eftersom amerikanerna också varit med på mötet. Tredjepartsuppgifter var det ju bara om Wikileaks förfalskat rapporterna – och om något sådant skett hade vi säkert hört talas om det.
Senare – och efter väldig press – har stackars Billström klämt ur sig att han under mötet med amerikanerna inte framfört någon annan ståndpunkt än den som är hans offentliga. Det hade varit mer trovärdigt om han sagt det tidigare.
Carl Bildt som vet hur en slipsten ska dras har för sin del valt en smidigare väg. Han minns inte vad han sa. Diskussionen över.
Gunnar Wall
Publicerat i I tiden, Svensk politik, Utrikes
Uppkäftiga Uppsala 