Runtom i Europa och övriga världen ställs nu hela befolkningar inför krav på att betala stora statsskulder som de själva inte gjort någonting för att skapa.
Internationalenmedarbetaren Benny Åsman bloggar om frågan och pekar på att man inte automatiskt kan dra slutsatsen att en statsskuld är legitim och ska betalas.
Han visar också att det finns exempel på länder som – på goda grunder – faktiskt vägrat betala statsskulden.
GW
Publicerat i Uncategorized
”Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet”.
Så skrev Nils Ferlin en gång. Den som betraktar Håkan Juholts fåfänga försök att formulera en politik för att gå till strid mot alliansregeringen får lätt den strofen i tankarna.
I Internationalen diskuterar metallarbetaren Göran Kärrman i en krönika vilken politik Juholt gått ut med och vad han skulle kunna säga i stället. Om skolan, arbetslösheten, välfärden och framtida investeringar.
GW
Publicerat i Uncategorized
FN:s klimatmöte i Durban måste beskrivas som en besvikelse för den som hoppats att världens regeringar skulle ta sig samman för att göra något åt hotet mot vår gemensamma framtid.
Desto mer glädjande är det då att den sydafrikanska fackföreningsrörelsen visat ett engagemang och en vilja att hitta lösningar på problemen. Läs rapporteringen i Internationalen.
GW
Publicerat i Uncategorized
I dessa dagar av hudflängning av Håkan Juholt finns det anledning att påminna om att det faktiskt finns värre saker man kan vara misstänkt för än fiffel med hyresbidrag. Nu visade det sig för övrigt att åklagare inte ansåg att det fanns underlag för att åtala Juholt. (Att han tjänar alldeles för mycket pengar är en annan sak, och det är han tyvärr inte ensam om.)
Annorlunda förhåller det sig med utrikesminister Carl Bildt. Han är av allt att döma ännu inte avförd från en utredning om folkrättsbrott som pågått sedan länge, men mediedrevet mot honom är högst dämpat skulle man väl kunna säga. I fredags skrev i alla fall Dagens Nyheters Erik Helmerson i en kommentar på tidningens ledarsida bland annat:
”Just nu pågår en svensk förundersökning om folkrättsbrott i Sudan under åren runt 1997 till 2003. Sekretessen är kompakt, men mycket tyder på att Lundin Oil är föremål för undersökningen och att detta i så fall kan omfatta åren då Carl Bildt satt i styrelsen. Om det skulle väckas åtal och Bildt skulle figurera där måste han självklart lämna sin post. Sverige kan inte ha en utrikesminister åtalad för folkrättsbrott, något som bara två svenskar dömts för.”
Hela Helmersons kommentar finns här.
Den är en påminnelse om en känslig fråga som det varit rätt tyst om ett tag. Och den frågan blir inte mindre relevant inför rättegången mot de två svenska journalisterna i Etiopien, de som rest dit för att granska just Lundin Petroleum – och som enligt Bildt hade sig själva att skylla när de blev fängslade.
Gunnar Wall
Publicerat i Uncategorized
I dagens tidningar (t.ex. DN) finns ett litet TT-meddelande om att sju irakiska privatpersoner dödades vid en turkisk flygattack inne i irakiska Kurdistan. Attacken sägs vara en vedergällning för PKK:s upptrappade gerillaattacker inne i Turkiet.
Dessa ”upptrappade gerillaattacker” är ett turkiskt propagandapåhitt. Sant är ATT det har skett flera strider mellan turkisk armé och PKK under den senaste tiden. Men gerillaattacker? PKK håller fast vid sitt fleråriga ensidiga vapenstillestånd – så länge de inte blir attackerade. Att de turkiska soldater som skickas upp i bergen för att döda kurder själva blir dödade är tragiskt och onödigt – men om Erdogan i stället var villig att diskutera med kurdernas företrädare skulle detta inte behöva ske. På många ställen i Turkiet samlas nu mammor till dödade soldater från både armén och PKK för att gemensamt kräva av regeringen att den slutar med våldet. Men TT, och därmed okritisk svensk press, vidarebefordrar snällt de etablerade våldsverkarnas version.
En annan sak, som jag inte kan utveckla just nu: Hur kommer det sig att ett land (Turkiet) tillåts göra upprepade bombräder in över ett annat land (Irak) utan att det ger annat eko än notiser?
Chandra
Publicerat i Uncategorized, Utrikes
Nu är det tjugofem år och två dagar sedan Sveriges statsminister Olof Palme sköts på öppen gata. Och utredningen står på i princip samma punkt som för tjugofem år sedan – trots de gigantiska satsningarna på att utreda mordet. I alla fall om man talar om pengar och arbetstimmar.
Hur kunde det bli så fel?
Om stämningarna i Sverige vid tiden för Palmes död, om varför mordet inte blivit utrett och om åtalet mot veckotidningen Internationalen som ställde frågor om möjlig polisinblandning skrev jag en artikel i förra veckans nummer av Internationalen.
På Dagens Nyheters debattsida skrev jag på årsdagen av mordet ett inlägg tillsammans med journalisten Anders Hellberg där vi menade att det fortfarande finns saker att undersöka och att det krävs en utredning med ny inriktning som vågar titta på de känsliga frågorna.
Polisprofessorn Leif GW Persson som nyligen framfört att han tror att poliser ligger bakom mordet ställer liknande krav.
Och det är i sammanhanget värt att notera att Olof Frånstedt, en av byråcheferna på Säpo vid tiden för Palmes död, på debattsajten Newsmill nu fört fram tanken att det troliga scenariot är en komplott från svenska högerextremister, kanske med förankring i polis eller militär.
Fortfarande finns det förstås många som tror att det var missbrukaren Christer Pettersson som mördade Palme. En del av argumenten mot den hypotesen presenterar jag i en text på SVT:s debattsida.
Gunnar Wall
Publicerat i Uncategorized
Denna blogg skrev nyligen om Sven-Otto Littorins gästforskning vi Stanforduniversitetet i USA. Han skulle fundera lite grann kring nya innovationer för att sätta fart på arbetsmarknaden. Det hela gav naturligt upphov till en del kritiska frågor – inte minst eftersom Littorin tidigare stoltserat med en akademisk bluffexamen. Vad hade stackars Stanforduniversitetet gett sig in på?
Nu kan Aftonbladet avslöja att det hela var en ny fräck ploj som Littorin planterat i svenska media. Det var inte någon gästforskning alls utan bara en sorts nischat studiebesök av ett slag som inte har någon formell etikett än. När Aftonbladet vill fråga Littorin om saken” springer han iväg och vill inte svara på frågor”.
Gunnar Wall
Publicerat i Uncategorized
Den så kallade försvarsalliansen Nato inleder sitt toppmöte i Lissabon i dag.
”Så kallad” för att alliansen minst lika gärna ägnar sig åt anfallskrig när galoscherna passar.
Enligt Svenska Dagbladet diskuteras nu bland dessa toppar att Nato ska satsa på en fortsatt ockupation av – förlåt, militär närvaro i – Afghanistan ända fram till 2020.
Hösten 2001 invaderade amerikanska och brittiska styrkor den centralasiatiska bergsnationen med motiveringen att landets regering inte lämnat ut Osama bin Laden som utpekats som ansvarig för terrorattacken 11 september.
Om Nato gör som man nu funderar på – stannar till 2020 – har man alltså hållit på med detta krig i nitton år. Det är tre gånger längre tid än andra världskriget. Och detta för en uppgift som egentligen var överstökad på några veckor. Så lång tid tog det att fälla den talibanregering som gett den efterlyste bin Laden en fristad. Och bin Laden själv? Ja, han har varit spårlöst försvunnen sedan dess. Det är inte mer troligt att han finns i Afghanistan än i stort sett var som helst i världen. Om han alls lever.
Är det någon som tror att han hittas lättare för att kriget i Afghanistan fortsätter? Naturligtvis inte. Är det någon som tror att amerikanska myndigheter är särskilt intresserade av att hitta honom levande för att hålla en rättegång mot honom? Det är mycket tveksamt, inte minst med tanke på att det skulle riskera att dra fram hela frågan om det gamla amerikanska stödet till islamistiska extremister i Afghanistan och på annat håll. Då är det mycket enklare att ha det som det är, med den eventuellt levande bin Laden som ett skrämmande spöke vid horisonten, en sorts symbol för behovet av nya amerikanska invasioner i nya länder när så behövs.
På papperet är de västerländska soldaterna i Afghanistan för att garantera någon sorts demokrati där. Då kunde man ju tänka sig att Nato lät bli att smida tioåriga framtidsplaner innan man försäkrat sig om att det afghanska folket är med på noterna. Och samma sorts invändning kan förstås riktas när det gäller Natos förhållande till FN. Kriget i Afghanistan brukar ibland ursäktas med att det förs under FN-mandat. Är detta mandat i NATO-chefernas huvuden också automatiskt förlängt fram till 2020?
I själva verket har förstås ockupationen av Afghanistan inget att göra med vare sig demokrati eller önskemål om att fånga bin Laden. Landet är beläget i en militärstrategiskt intressant region mellan Ryssland, Kina och Iran. Och inte minst handlar det om att Afghanistan kan fungera som en genomfartsled för de stora olje- och naturgasfyndigheterna i Centralasien som kan bli av stor betydelse för världsekonomin de kommande åren.
Då väger demokrati och mänskliga rättigheter lätt som en fluglort. I det skenet är det i själva verket en fördel för topparna i Nato att det pågår strider och råder instabilitet i Afghanistan i många år till. Då kan man ju stanna kvar för att, så att säga, garantera säkerheten.
Som George Orwell med förödande ironi formulerade det i sin roman ”1984”:
”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka”.
Och nu kommer en färsk rapport om att en svensk officer blivit allvarligt skadad i Afghanistan. Sakta men säkert har det blivit vardag att Sverige deltar i detta besynnerliga krig utan synligt slut.
Gunnar Wall
Publicerat i Uncategorized
Polisen gjorde nyligen ett antal våldsamma inbrytningar mot barnfamiljer i Göteborg. Media har redovisat hur lägenheter slogs sönder och hur skjutvazpen riktades mot barn. Det hela har från polisens sida motiverats med att det funnits misstankar om terrordåd. Senare har dock alla misstankar mot de personer som utsattes för dessa stormningar blivit helt avskrivna.
Den fråga som i efterhand dyker upp är: fanns det över huvud taget något som seriöst framstod som ett hot? Och vad bestod det i så fall i? Här är polis och åklagare förtegna. Man kan med skäl undra: hade polisen helt enkelt grovt övertolkat information som man borde ha insett var oskyldig? Alternativt: hade man aningslöst låtit sig luras av personer som lögnaktigt och illvilligt ville spela på den förståeliga rädslan för terrorism? Fanns det kanske också chefer inom polisen som var så ivriga att iscensätta en verkligt tuff övning när man hittade skuggan av skäl till det – så att man släppte alla proportioner och struntade i om det fanns oskyldiga människor som kom brutalt i kläm?
En sak kan man i alla fall vara ganska säker på: den här djupt obehagliga händelsen är ett tecken på det samhällsklimat som etablerat sig också i Sverige – det som introducerades av George W Bush när han fick hela västvärlden att ställa sig bakom det så kallade ”kriget mot terrorn”. En av innebörderna av denna ofta upprepade slogan är att de rättigheter som enskilda personer haft gentemot polis och andra myndigheter numera inte ska gälla på samma sätt som vi tidigare varit vana vid. Det handlar inte bara om risken att bli överfallen av män i uniform utan också om annat som på ytan är mindre dramatiskt – därför att vi inte märker det. Till exempel riskerar vem som helst att bli telefonavlyssnad om det gagnar polisens utredningssyften. Det behöver inte finnas minsta misstanke om att den avlyssnade själv begått eller planerat något brott.
Journalisten Nils Funcke har ett läsvärt debattinlägg om saken i Aftonbladet.
Gunnar Wall
Publicerat i Uncategorized
Just nu rasar debatten i media om den svenska krigföringen i Afghanistan. Och medan opinionen alltmer börjar luta åt att soldaterna ska tas hem trappas tonläget upp bland dem som till varje pris vill att krigandet ska fortsätta. Taktiken är att använda sig av vaga och obegripliga formler som ändå klingar vackert, moraliskt och stämningsfullt.
En replikväxling på DN Debatt illustrerar detta mycket tydligt. Robert Egnell, lektor i militärstrategi vid Försvarshögskolan drar ovanligt vältaligt de typiska argumenten för att svenska soldater behövs där. Han tar nästan i så att han spricker, bland annat har just ”den svenska styrkan byggt upp unik lokal förståelse, förtroende och relationer med lokala ledare och befolkningen i allmänhet”. Enligt Egnell framstår det närmast som om kriget i Afghanistan står och faller med Sverige.
Han får svar av frilansjournalisten Felix Holmgren som mer realistiskt menar att för kriget i Afghanistan spelar det ingen särskild roll om Sverige är med på ett litet hörn och att svenska soldater förstås inte har de unika egenskaper och kunskaper Egnell talar om. Holmgren pekar på att det för övrigt knappast finns någon som tror att kriget kan ”vinnas” av de västerländska ockupationstrupperna. Vad det för svensk del framför allt handlar om är något helt annat: att testa vapensystem och öva krigföring tillsammans med USA.
En läsvärd replikväxling.
Gunnar Wall
Publicerat i Uncategorized
