Author Archives: Chandra

Skärpning, TT

I dagens tidningar (t.ex. DN) finns ett litet TT-meddelande om att sju irakiska privatpersoner dödades vid en turkisk flygattack inne i irakiska Kurdistan. Attacken sägs vara en vedergällning för PKK:s upptrappade gerillaattacker inne i Turkiet.
Dessa ”upptrappade gerillaattacker” är ett turkiskt propagandapåhitt.  Sant är ATT det har skett flera strider mellan turkisk armé och PKK under den senaste tiden. Men gerillaattacker? PKK håller fast vid sitt fleråriga ensidiga vapenstillestånd – så länge de inte blir attackerade. Att de turkiska soldater som skickas upp i bergen för att döda kurder själva blir dödade är tragiskt och onödigt – men om Erdogan i stället var villig att diskutera med kurdernas företrädare skulle detta inte behöva ske. På många ställen i Turkiet samlas nu mammor till dödade soldater från både armén och PKK för att gemensamt kräva av regeringen att den slutar med våldet. Men TT, och därmed okritisk svensk press, vidarebefordrar snällt de etablerade våldsverkarnas version.

En annan sak, som jag inte kan utveckla just nu: Hur kommer det sig att ett land (Turkiet) tillåts göra upprepade bombräder in över ett annat land (Irak) utan att det ger annat eko än notiser?

Chandra

intressant

Annonser

Tårgas i demokratins namn

…är den lakoniska rubriken på en läsvärd artikel i LO-tidningen nr 25 2011. Där berättar Erik Larsson om vardagen i ett Turkiet långt från turisternas sandstränder. Några referat:
Lösa anklagelser om terrorism är ett av de största problemen i Turkiet, enligt Amnesty. Terrorlagarna sätts in lite varstans där det finns opposition – mot journalister, fackföreningsfolk eller vänsteraktivister. Exempelvis har 31 fackliga aktivister från de offentliganställdas centralorganisationen Kesk  anklagats för ”intellektuellt stöd till illegala organisationer” – i klarspråk den kurdiska rörelsen – och riskerar tioåriga fängelsestraff. Mer information om trakasserier av fackliga aktivister i Turkiet finns hos International Trade Union Confederation.

Chandra

intressant

Turkiet ”försvarar” syriska demonstranter men bombar den egna befolkningen

Turkiets premiärminister Erdogan gör allt för att framstå som demokratins försvarare – så länge det inte handlar om det egna landet. För några dagar sedan rapporterade iranska källor att Iran tillsammans med Turkiet bombat det kurdiska gränsområdet mellan Iran, Irak och Turkiet och dödat 50 människor. Idag publicerar turkiska tidningar ögonvittnesskildringar av hur mängder av militära plan lyft från Diyarbakir mot samma bergstrakter. Tusentals människor sitter i turkiska fängelser utan rättegång och dom, många i flera år. Av dem är många folkvalda kurdiska kommunpolitiker och även nyvalda parlamentsledamöter, som anklagas för att vara terrorister eftersom de driver frågan om kurdernas rättigheter. Dessutom – ironiskt nog – finns misshagliga generaler också bland de godtyckligt inspärrade, denna gång med anklagelser om att ha planerat en statskupp. För någon vecka sedan tog Erdogan kontroll över militären genom att installera en av sina egna män som överbefälhavare. Vad som blir hans nästa steg finns det många spekulationer om – men helt klart är att kontaktena mellan Erdogans regim och USA:s högsta ledning har varit mycket täta den senste tiden.

Chandra

Dubbelmoral, Turkiet!

Den israeliska attacken mot Ship to Gaza har givit Turkiet ett gyllene tillfälle att framstå som den muslimska världens hjälte. Premiärminister Erdogan tar chansen att smörja relationen till Iran och Syrien genom högljudda protester mot Israel. Och visst har han rätt i sin kritik – men vem är han att fördöma systematiskt förtryck, våld mot fredsaktivister, godtyckliga fängslanden eller bristande rättsäkerhet?

Samtidigt som fredskonvojen har seglat mot Gaza har turkisk och iransk militär gjort samordnade bombräder mot flyktingläger och byar i irakiska Kurdistan. Och nästan samtidigt som israelisk militär bordade skeppen och öppnade eld mot fredsaktivister använde turkiska specialstyrkor tårgas och vattenkanoner mot fredliga demonstranter i Sirnak nära gränsen till Irak. I flera veckor har en grupp som kallar sig mänskliga sköldar vandrat genom östra Turkiet, med budskapet att de vill ha en demokratisk och fredlig lösning på den kurdiska frågan. Tiotusentals demonstranter har slutit upp i de städer de har passerat. Men i Sirnak möttes de av militärt våld, och många blev skadade, däribland två parlamentsledamöter från det kurdiska BDP.

Texten på demonstranternas vita västar manar till fred.
Vattenkanoner och tårgas talar ett annat språk. Sirnak 3 maj 2010.

Dubbelmoralen hos Erdogan och hans regering kritiseras från flera håll. Kurdiska organisationer pekar på de uppenbara likheterna i Israels och Turkiets agerande, där statligt övervåld är det enda sättet att hantera konfikter.  Även inom det nationalistiska CHP höjs kritiska röster. I en uppmärksammad TV-intervju pekade Isa Gök, parlamentsledamot för CHP, att Erdogan och hans regering har de bästa ekonomiska förbindelser med det Israel de just nu kritiserar, och att Israel bidrar med enorma mängder vapen som Erdogan använder mot den egna kurdiska befolkningen.  ”Erdogan, på vems gödselhög sprätter du egentligen?”

Chandra

intressant

Turkiets premiärminister: Barn ska få gå i skola på sitt eget språk

Ja, ni läste rätt. Erdogan driver en kampanj om modersmålets betydelse för barnens utveckling. Och han verkar lyckas: De turkiska barnen i Tyskland ska snart få tillgång till turkiskspråkiga gymnasier, precis som de tyska barnen i Turkiet redan får gå i skolan på sitt eget språk.

Var det någon som trodde att det handlade om Turkiets 19 miljoner kurder? Glöm det!

Se fler fina bilder från Newroz-firandet 2010!

Chandra

På samma sida som Carl Bildt?

Sveriges riksdag har röstat om historien och beslutat att Turket begick folkmord på armenier år 1915. Eller, rättare sagt, inte Turkiet utan dess föregångare, det sönderfallande Osmanska riket. 

Det var många som blev sura över omröstningens resultat. Turkiets premiärminister hotade att kasta ut alla armenier: ”De är inte mina medborgare och jag behöver inte behålla dem i mitt land”.  Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt tog personligen kontakt med sina turkiska kollegor för att försäkra dem om fortsatt stöd: Det är regeringen och inte riksdagen som avgör utrikespolitiken, och Sveriges regering vill inte höra talas om något folkmord.

Och för första gången verkar jag befinna mig på samma sida som Carl Bildt – men av helt andra skäl. Bildt är mån om att hålla sig väl med en potentiellt stor handelspartner och EU-medlem. Jag reagerar i stället mot att riksdagen röstar om vad som hänt eller inte hänt.

 Jag tvivlar inte ett ögonblick på att folkmordet verkligen har skett. Men ska historiska fakta fastslås av Sveriges riksdag? Vad blir nästa steg? Ska riksdagen avgöra om Jesus har funnits eller ej – eller om samernas förfäder var de första att bosätta sig i det som nu är Sverige – eller om Stalin var 30 eller 50 procent ond? Dörren öppnas för att historien skrivs om varje gång riksdagen får en ny majoritet. Och vad skulle det betytt om en enda riksdagsledamot hade röstat annorlunda i folkmordsfrågan? Skulle det betyda att folkmordet inte hade inträffat?

I och för sig är det inte första gången som Sveriges riksdag kostat på sig beslut i sakfrågor som den borde hållit sig ifrån. I april 1977 stiftades en lag om att kärnkraftsreaktorer endast får startas om innehavaren kan garantera en helt säker förvaring av avfallet. Sedan dess har man givit tillstånd att starta åtskilliga reaktorer – och det finns alltså riksdagsbeslut på att de har löst sina avfallsproblem! Det vore ju trevligt om resten av världen fick veta hur riksdagen tänker sid denna helt säkra förvaring….

 Tillbaka till Turkiet: Samtidigt som det ena landet efter det andra enas om att det var ett folkmord som begicks 1915, så råder en nästan kompakt tystnad om det förtryck som fortfarande pågår mot kurderna. Under 1900-talets senare del har tiotusentals kurder försvunnit spårlöst, och på senare tid har man upptäckt massgravar med odentifierade kroppar.  Folkvalda kurdiska politiker fängslas utan att det anges några skäl. Turkisk militär bombar regelbundet de kurdiska gränsbergen mellan Irak och Turkiet.

Men här är det ingen riksdag som säger ifrån. Tvärtom är det kurdiska arbetarpartiet PKK stämplat som terrorister. Miljontals människor går ut på gatorna och demonsterar för rätten till sin kultur, för att PKK-ledaren Öcalan ska släppas fri och för att äntligen få fred. Fredliga demonstrationer, med sång och dans, människor i alla åldrar och finklädda barn i de kurdiska färgerna. Men i EU:s och USA:s ögon är de alla terrorister – allt för att inte stöta sig med NATO-landet Turkiet.

Detta, kära riksdagsledamöter, vore något att ta tag i. Vem för fram en motion om att PKK:s terroriststämpel ska hävas? Vem kräver att utrikesministern slutar gulla med Turkiet så länge kurderna saknar grundlagsskyddade rättigheter?  Här handlar det inte om att rösta om historien utan – faktiskt – om att försöka påverka framtiden!

Chandra

Turkiet knakar i fogarna

I Turkiet vet man aldrig vad som gäller. Tillåtet eller förbjudet – det växlar från dag till dag och från plats till plats. Och oavsett regering har militären ända sedan Atatürks tid varit ”den yttersta garanten” för att landet styrs så som de önskar.

Idag är det tydligare än någonsin att olika delar av maktapparaten drar åt olika håll.  Regeringen driver en kampanj mot ”staten i staten” och det har avslöjats att militären haft konkreta planer på en kupp för ett tiotal år sedan. Överbefälhavaren förnekar förstås alla anklagelser men varnar samtidigt: ”Snart är vårt tålamod slut.” Och varje vecka rapporteras om höga militärer som plötsligt har tagit livet av sig eller dött på andra oväntade sätt. Det enda som är uppenbart är, att militären har mycket att dölja.

Men: En stor skillnad mot tidigare är att turkiska tidningar rapporterar om allt detta. Se t.ex. www.taraf.com.tr

Chandra