Nu är det tjugofem år och två dagar sedan Sveriges statsminister Olof Palme sköts på öppen gata. Och utredningen står på i princip samma punkt som för tjugofem år sedan – trots de gigantiska satsningarna på att utreda mordet. I alla fall om man talar om pengar och arbetstimmar.
Hur kunde det bli så fel?
Om stämningarna i Sverige vid tiden för Palmes död, om varför mordet inte blivit utrett och om åtalet mot veckotidningen Internationalen som ställde frågor om möjlig polisinblandning skrev jag en artikel i förra veckans nummer av Internationalen.
På Dagens Nyheters debattsida skrev jag på årsdagen av mordet ett inlägg tillsammans med journalisten Anders Hellberg där vi menade att det fortfarande finns saker att undersöka och att det krävs en utredning med ny inriktning som vågar titta på de känsliga frågorna.
Polisprofessorn Leif GW Persson som nyligen framfört att han tror att poliser ligger bakom mordet ställer liknande krav.
Och det är i sammanhanget värt att notera att Olof Frånstedt, en av byråcheferna på Säpo vid tiden för Palmes död, på debattsajten Newsmill nu fört fram tanken att det troliga scenariot är en komplott från svenska högerextremister, kanske med förankring i polis eller militär.
Fortfarande finns det förstås många som tror att det var missbrukaren Christer Pettersson som mördade Palme. En del av argumenten mot den hypotesen presenterar jag i en text på SVT:s debattsida.
Gunnar Wall
Uppkäftiga Uppsala 
En av frågorna: varför gick Hovrättspresidenten Birgitta Blom och ändrade Hovrättens dom från skyldig till frikänd?
Ja, nu var det inte Birgitta Blom som gjorde något själv. Hon var visserligen rättens ordförande under rättegången men det var en enig hovrätt som frikände Christer Pettersson. Och det innebar alltså att Stockholms tingsrätts fällande dom upphävdes.
I sin dom lägger hovrätten fram flera argument för varför Pettersson ska frias.
För det första gäller det omständigheterna kring mordet. Den springande punkten är förstås att det måste finnas en tänkbar förklaring till varför Pettersson skulle befinna sig i Dekorimahörnan med ett skjutvapen – annars ökar tvivlen på att det var han som sköt. Åklagarna har påstått att det hela gick till så att han träffade på makarna Palme vid Grandbiografen av en slump, att han på något sätt måste ha skaffat sig tillgång till ett skjutvapen under filmens gång och att han sedan återvänt till bion och därefter följt makarna Palme därifrån.
Hovrätten menar att det inte är bevisat att Christer Pettersson befann sig utanför Grandbiografen. Och dessutom menar rätten att det inte heller är bevisat att någon, alltså varken Pettersson eller någon annan, följde efter makarna Palme från Grand till mordplatsen.
När det gäller Lisbeth Palmes utpekande har hovrätten en rad invändningar. Till att börja med påminner man om att även vittnen som är trovärdiga i övrigt kan missta sig vid en identifiering. Därför är det viktigt att bedöma omständigheterna runt omkring ett utpekande. Och i det sammanhanget nämner hovrätten att belysningen på platsen var dålig liksom att Lisbeth Palme var upprörd. Rätten observerar också att vid det första polisförhöret kunde hon inte återge några detaljer i gärningsmannens utseende. Det kunde hon visserligen göra senare, men då kunde hon ha påverkats av annan information så att det alltså inte handlade om riktiga minnesbilder.
Hovrätten påminner om att det gick nästan tre år efter mordet innan hon gjorde sitt utpekande av Pettersson. Det skedde i samband med att hon fick titta på en konfrontationsgrupp. Men då hade hon fått förhandsinformation om den misstänkte, framför allt att han var missbrukare. Och hovrätten menar att Pettersson genom sitt utseende avvek från de andra deltagarna i konfrontationsgruppen. Det fanns alltså en risk för att Lisbeth Palme påverkats av förhandsinformationen om vem som var misstänkt och styrts av att just Pettersson såg ut att stämma med den informationen.
Vidare påpekar hovrätten att inget annat vittne på brottsplatsen kunde peka ut Pettersson och att det inte heller fanns någon teknisk bevisning som pekade ut honom.
Rätten nämner också att Pettersson inte såvitt man visste hade använt sig av handeldvapen tidigare. Dessutom framhåller rätten att Petterssons tidigare våldsbrott handlat om snabba aggressionsutbrott, han hade alltså inte utfört några planerade dåd – och Palmemordet verkade vara följden av åtminstone en viss planering.
Slutligen menar hovrätten att Pettersson inte tycks ha haft något motiv för mordet.
Tack för din kommentar
Min information bygger på en källa inom hovrätten. Av sekretesskäl kan jag inte gå längre in i debatten.
Mvh
Björn Söderberg
Det var ingen debatt från min sida, bara en sammanfattning av hovrättens dom (som jag i och för sig tycker är klar och logisk).
Men visst, jag känner ju till att det länge varit en populär uppfattning bland dem som anser att Pettersson var skyldig att hovrätten på något mystiskt sätt agerat mot bättre vetande, kanske med någon sorts hemlig Palmefientlig dagordning i bakfickan.
Det där tror jag inte på. Bland annat för att det inte bara var en enig hovrätt som ville fria Pettersson. De två juristerna som satt med och dömde i tingsrätten ville också frikänna honom. Men de blev nedröstade av nämndemännen som precis som vanligt var politiskt tillsatta och utan juridisk utbildning.
Och när Palmeåklagarna senare försökte få högsta domstolen att bevilja resning i målet blev det också ett enigt nej. Med andra ord: ingen juridiskt utbildad domare som prövat fallet har agerat för att få Pettersson fälld.