Category Archives: Imperialism

Spelet kring 11 september

Terrordådet den 11 september för tio år sedan innebar startsignalen för vad president Bush kallade ”kriget mot terrorn” – en amerikansk aggressiv utrikespolitik som han tvingade på övriga världen.

Det fungerade eftersom människor i både USA och på annat håll av högst begripliga skäl var rädda och upprörda över al-Qaidas attentat.

Men Bush och hans medarbetare använde sig kallblodigt av denna upprördhet för att främja sina egna mål. Tidningen Internationalens ledare denna vecka tar en titt på vad spelet kring 11 september handlat om och citerar en möjligen otippad kritiker av ”kriget mot terrorn”, Zbigniew Brzezinski som var nationell säkerhetsrådgivare åt president Carter på 70-talet. Brzezinski har bland att skrivit så här om hur Vita huset utnyttjade 11 september:

”Rädsla förmörkar förståndet, förstärker känslor och gör det lättare för demagogiska politiker att mobilisera allmänheten bakom målsättningar de vill driva igenom”.

Vad de demagogiska politiker Brzezinski talar om ville uppnå tas förstås upp i ledaren som finns här.

Gunnar Wall

intressant

Vad Wikileaks-striden ytterst handlar om

Wikileaks och dess frontfigur Julian Assange har haft stor plats i nyhetsflödet i åtskilliga dagar nu, och det lär fortsätta. En del av intresset har fokuserats kring anklagelserna mot Assange för sexbrott. Många ser anklagelserna som en konspiration. Anonyma personer, möjligtvis omdömeslösa anhängare till Assange, har genomfört nätattacker mot till exempel den advokat som företräder de två kvinnorna som enligt åklagaren ska ha utsatts för brott.

Allt det där kommer att diskuteras länge än och frågorna har sin betydelse. Men det får inte skymma sikten för vad striden kring Wikileaks egentligen handlar om: mänsklighetens kontroll över vår gemensamma framtid.

Veckotidningen Internationalen tar i sin ledare den här veckan upp den hemliga diplomatin och kampen för ett fritt, jämlikt och socialistiskt samhälle.

Läs för övrigt också gärna Stefan Lindgrens intressanta debattartikel i Flamman, ”Assange är vår tids Trotskij”, som tar upp samma sak med tonvikt på hur ledarna för ryska revolutionen publicerade allt om den hemliga europeiska diplomatin från tsarväldets gamla arkiv. De soldater som överlevt första världskriget, ibland utan armar och ben i behåll, fick till sist svart på vitt hur deras egna regeringar ljugit om vad kriget egentligen handlat om.

Gunnar Wall

intressant

Vänsterpartiet vänder om Afghanistan

Fram tills nu har Vänsterpartiet samsats med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en lite mindre krigisk linje när det gäller Afghanistan än den som alliansen står för.

Nu, i samband med att det rödgröna samarbetet mer eller mindre brustit, går Lars Ohly ut och säger att det är dags att säga nej till fortsatt svenskt militärt deltagande i Nato-projektet. På Vänsterpartiets hemsida skriver han bland annat:

”När är det dags att dra den uppenbara slutsatsen att kriget är ett misslyckande? Nu, tycker Vänsterpartiet. Vi måste byta strategi. Den brokiga motståndsrörelsen går inte att besegra militärt. Fler soldater är inte är lösningen på säkerhetsläget i landet. Det Afghanistan behöver är ökat bistånd och en politisk lösning på konflikten. Istället för att med militära medel försöka besegra motståndsgrupperna borde vi med civila medel attackera orsakerna till att unga afghanska män ansluter sig till den brokiga motståndsrörelsen – fattigdom och bristen på arbete, utbildning och framtidstro.”

Det är en välkommen slutsats, och förmodligen i linje med Vänsterpartiets uppfattning sedan en tid tillbaka. De överslätande formuleringarna som de rödgröna enats om under valrörelsen förvandlade debatten om det svenska krigsäventyret till ”lite mer” eller ”lite mindre”. Det kan inte ha glatt någon av de av partiets medlemmar som verkligen satt sig in i vad kriget handlat om.

Nu ställer sig alltså Vänsterpartiet utanför samtalen med regeringen om hur kriget ska föras vidare.

”Hellre än att gå in i en dålig uppgörelse, står vi för den breda opinion som vill ta hem trupperna”, säger Lars Ohly till Dagens Nyheter.

Och nu är det alltså upp till Vänsterpartiet att med sin plattform i riksdagen visa vad man kan göra för att driva den nya ståndpunkten.

Gunnar Wall

intressant

Kul att döda för västerlandet?

Krig ska bedömas efter hur de förs i verkligheten. Inte efter tjusiga proklamationer. Nu har norska soldater i Afghanistan sagt att de är där för att det är roligare att döda talibaner än att knulla. De har inte låtit sig värvas till Afghanistan ”för att rädda världen” utan för att ”vara med i ett hyfsat bra krig”.

Det är kanske inte helt lyckat att de  som ska föreställa vara den västerländska demokratins budbärare till det afghanska folket talar så fritt ur hjärtat.

I vilket fall känner sig den norska försvarsministern Grete Faremo lite generad och försäkrar att krigsmakten inte står bakom sådana uttalanden.

Den brutala sanningen bör ju inte kastas rakt i ansiktet på den mer finkänsliga hemmaopinionen.

Allt är med andra ord precis som under de gamla kolonialkrigen när människor i främmande världsdelar blev slaktade av segerrusiga europeiska erövrare – medan det hela sockrades med vackert tal om den kristna civilisationen och den vite mannens börda.

Gunnar Wall

intressant

Hemlig svensk vapenförsäljning till Saudiarabien avslöjad

Det är alltid värre än man tror.

Det svenska kramkalaset med regimen i Saudiarabien – nyss beskrivet på denna blogg – inleddes redan 2005 under socialdemokratisk regering. Då upprättades nämligen ett militärt samarbetsavtal med den diktatoriska oljemonarkin på den arabiska halvön.

Länge har det varit oklart om detta avtal inneburit så väldigt mycket i praktiken. Men i dag, 17 september, avslöjar tidningen Dagens Industri att Saab Bofors Dynamics säljer pansarvärnsrobotar till Saudiarabien till ett värde av uppskattningsvis ett par hundra miljoner kronor. Företaget har fram tills nu lyckats hålla köparen hemlig för allmänheten. Och Reinfeldtregeringen har bidragit till att mörka – handelsminister Ewa Björling har tidigare förnekat att svensk industri säljer vapen till regimen, trots att själva affärskontraktet för robotarna upprättades redan 2007.

Fredrik Reinfeldt och hans ministrar har all möjlighet att stoppa affärer av det här slaget – om de vill. Men de har inte visat något intresse för den saken. När TT nu bett om en kommentar har det rått besynnerligt delade meningar i regeringen om vem som egentligen har ansvaret för frågan.  Försvarsminister Sten Tolgfors pressekreterare hänvisar till handelsminister Ewa Björling. Hennes pressekreterare säger i sin tur att frågan sorterar under utrikesminister Carl Bildt. Och Bildt väljer (surprise, surprise) att inte säga någonting om saken till TT.

Saudiarabien har ett politiskt system och rättsväsende som brukar beskrivas som medeltida. Där förekommer regelmässigt offentliga avrättningar. Systemet tillämpar också andra barbariska strafformer som avhuggning av händer och piskning, ofta för handlingar som i andra länder framstår som lagliga eller som lindriga förseelser.  Saudiarabien är också det enda landet i världen där kvinnor är förbjudna att köra bil på allmän väg.

Med all rätt brukar svenska media kritisera tillståndet för mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnans ställning i synnerhet i andra länder i regionen, till exempel Iran. I jämförelse är det på alla sätt mycket värre i Saudiarabien. Men landet har en strategisk allians med USA och då kan svenska politiker blunda med båda ögonen. Rosenbad kan alltså tryggt skicka soldater för att kriga mot de afghanska talibanerna (för närvarande i onåd hos USA) samtidigt som man ser till att aktieägarna tjänar en hacka på att rusta deras saudiska kusiner.

Gunnar Wall

intressant

Vad FRA-lagen egentligen handlar om…

Försvarsminister Sten Tolgfors avslöjar nu i Svenska Dagbladet ett av de verkliga syftena bakom FRA-lagen. Han säger att den gäller ”säkerheten för exempelvis våra soldater” och menar att det vore mycket allvarligt om lagen revs upp vid en rödgrön valseger.

”Säkerheten för våra soldater” är förstås en direkt hänsyftning på den svenska krigföringen i Afghanistan. Och det är där skon klämmer.  Om Sverige ska fortsätta att skicka militär trupp till fjärran länder, om vårt land framöver ska befinna sig i mer eller mindre permanent krig, finns det förstås inte lika mycket utrymme för demokratiska rättigheter här hemma som tidigare.  Allt ska underordnas under krigsinsatsen, under hotet mot säkerheten.

Ett bra mycket bättre sätt att höja säkerheten för den unga svenskar som befinner sig i Afghanistan än att fortsätta med FRA-lagen vore förstås att ta hem dem – och att i stället lägga pengarna på en ökning av det civila biståndet till afghanerna.  Det USA-ledda krig som Sverige deltar i där handlar inte om att förankra någon demokrati, lika lite som det var frågan om det i Vietnam på den tiden det begav sig.  Det handlar om militär stormaktspolitik, insvept i ett moln av vackra fraser.  Dessutom en stormaktspolitik som håller på att misslyckas – och att USA kanske kommer att dra sig tillbaka sedan man uppnått en kompromiss mellan talibanerna och de krigsherrar som de senaste åren fått stöd av väst…

Gunnar Wall

intressant

Afghanistan – på riktigt

Afghanistan har blivit en valfråga. Alliansen vill förlänga och möjligtvis trappa upp det svenska deltagandet i kriget under paroller om ansvarstagande och solidaritet.

Det är långt från den sjaskiga verkligheten. Pierre Schori skriver på Aftonbladet kultur om den danska dokumentären Armadillo som visar vardagen för danska soldater på en bas som är som ett starkt befäst fort, avskilt från civilbefolkningen.  Soldaterna roar sig med porrfilm, längtar hem och misstänker alla afghaner för att vara fiender. När de får en chans att strida tvekar de inte att döda skadade människor som knappast längre kan göra motstånd.

Det finns all anledning att fråga sig vilken solidaritet Alliansen talar sig så varm för.  Med afghanerna? Knappast.

Ett annat sätt att få kunskap om det smutsiga men skönmålade kriget är förstås att studera Wikileaks gigantiska samling av hemliga amerikanska dokument från Afghanistan.

Informationen finns – trots att den krigförande part som Sverige är en del av inte vill att den ska vara tillgänglig. Det går inte att skylla på att vi inte fick veta.

Gunnar Wall

intressant

bloggar