Planering för nittonåriga kriget

Den så kallade försvarsalliansen Nato inleder sitt toppmöte i Lissabon i dag.

”Så kallad” för att alliansen minst lika gärna ägnar sig åt anfallskrig när galoscherna passar.

Enligt Svenska Dagbladet diskuteras nu bland dessa toppar att Nato ska satsa på en fortsatt ockupation av – förlåt, militär närvaro i – Afghanistan ända fram till 2020.

Hösten 2001 invaderade amerikanska och brittiska styrkor den centralasiatiska bergsnationen med motiveringen att landets regering inte lämnat ut Osama bin Laden som utpekats som ansvarig för terrorattacken 11 september.

Om Nato gör som man nu funderar på – stannar till 2020 – har man alltså hållit på med detta krig i nitton år. Det är tre gånger längre tid än andra världskriget. Och detta för en uppgift som egentligen var överstökad på några veckor. Så lång tid tog det att fälla den talibanregering som  gett den efterlyste bin Laden en fristad.  Och bin Laden själv? Ja, han har varit spårlöst försvunnen sedan dess. Det är inte mer troligt att han finns i Afghanistan än i stort sett var som helst i världen. Om han alls lever.

Är det någon som tror att han hittas lättare för att kriget i Afghanistan fortsätter? Naturligtvis inte.  Är det någon som tror att amerikanska myndigheter är särskilt intresserade av att hitta honom levande för att hålla en rättegång mot honom? Det är mycket tveksamt, inte minst med tanke på att det skulle riskera att dra fram hela frågan om det gamla amerikanska stödet till islamistiska extremister i Afghanistan och på annat håll. Då är det mycket enklare att ha det som det är, med den eventuellt levande bin Laden som ett skrämmande spöke vid horisonten, en sorts symbol för behovet av nya amerikanska invasioner i nya länder när så behövs.

På papperet är de västerländska soldaterna i Afghanistan för att garantera någon sorts demokrati där. Då kunde man ju tänka sig att Nato lät bli att smida tioåriga framtidsplaner innan man försäkrat sig om att det afghanska folket är med på noterna. Och samma sorts invändning kan förstås riktas när det gäller Natos förhållande till FN. Kriget i Afghanistan brukar ibland ursäktas med att det förs under FN-mandat. Är detta mandat i NATO-chefernas huvuden också automatiskt förlängt fram till 2020?

I själva verket har förstås ockupationen av Afghanistan inget att göra med vare sig demokrati eller önskemål om att fånga bin Laden. Landet är beläget i en militärstrategiskt intressant region mellan Ryssland, Kina och Iran. Och inte minst handlar det om att Afghanistan kan fungera som en genomfartsled för de stora olje- och naturgasfyndigheterna i Centralasien som kan bli av stor betydelse för världsekonomin de kommande åren.

Då väger demokrati och mänskliga rättigheter lätt som en fluglort. I det skenet är det i själva verket en fördel för topparna i Nato att det pågår strider och råder instabilitet i Afghanistan i många år till. Då kan man ju stanna kvar för att, så att säga, garantera säkerheten.

Som George Orwell med förödande ironi formulerade det i sin roman ”1984”:

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka”.

Och nu kommer en färsk rapport om att en svensk officer blivit allvarligt skadad i Afghanistan. Sakta men säkert har det blivit vardag att Sverige deltar i detta besynnerliga krig utan synligt slut.

Gunnar Wall

intressant

Annonser

3 responses to “Planering för nittonåriga kriget

  1. Svenskar o finnar har ingenting i Afganistan att göra. Leka o öva krig! Dumbommar! Kanske få dela på de geologiska rikedomar som finns där, uran för kärnindustrin (vapen?) o koppar för kärnavfallspaketering. Ut därifrån så fort som möjligt!

  2. Pingback: I Lissabon där dansa de…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s