Den tån var öm…

Maria Ripenberg på Upsala Nya Tidnings ledarsida reagerade kraftigt och direkt efter Uppdrag Gransknings reportage om de lettiska mammorna som städar i Sverige, fjärran från sina barn, så att svenska föräldrar ska få mer tid åt de egna telningarna.

Men det hon reagerade på var inte de lettiska barnens situation. Inte heller var hon ledsen över att deras mammor plågades av sorg och skuld – efter att av ekonomiska skäl ha tvingats att på lång och obestämd tid lämna barnen till släktingar och grannar.

Nej, problemet för Ripenberg var att reportaget kastade en skugga över det svenska RUT-avdraget som ju gör det lättare att lagligt låta någon annan städa det egna hemmet.

Inte så att Uppdrag Granskning kritiserade avdraget eller gav sken av att utnyttjande av kvinnor från andra länder inte funnits förut.  Tvärtom framgick det klart att många lettiska kvinnor arbetar svart i Sverige hos uppdragsgivare som inte utnyttjar avdraget och att de är i en ännu sämre situation. Men en sak framkom tydligt: med eller utan RUT-avdrag var situationen i grundläggande mening densamma – en skriande ojämlikhet som innebär stort lidande i dag. Och förmodligen inte bara det.  De barn som blivit berövade den närhet och trygghet de behöver kommer om några år i många fall att vara vilsna och förbittrade unga vuxna.

Det finns hundratusentals barn i Europa med föräldrar som arbetar utomlands, bland annat som en följd av den svåra ekonomiska krisen i delar av Östeuropa. Vad kommer denna tickande bomb att leda till om tio år?

Som en representant för Rädda Barnen sa i programmet handlar det inte om att säga nej till att människor ska kunna komma till Sverige och arbeta. Men i så fall ska de ha rimliga ekonomiska villkor som ger dem möjligheter att behålla en god kontakt med familjen. Antingen genom täta hemresor  eller genom att de tjänar så hyfsat att de ganska snart kan återvända hem. Och så är det inte i dag.

Sådan frågeställningar intresserar dock uppenbarligen inte Ripenberg. I stället förfäras hon över hur en av alliansens valfrågor solkas ner när verkligheten skildras från ett annat perspektiv. Hon  anar en konspiration från dunkla krafter på Sveriges Television. Magsurt skriver hon att TV-reportaget , som hon uttrycker saken, använder sig av:  ”det gamla mamma-barn-skuld-snyft-tricket”.

Samtidigt inser Ripenberg att om hon ska vinna de icke troende är det nog bäst att försöka komma dragande med något annat än enbart misstänksam hånfullhet. Och vips kommer hon på… jämställdhetsaspekten! Om än i högst egen tappning. Triumferande skriver hon: ”När lettiska snickare i Sverige är på tapeten handlar det om helt andra saker än att deras barn sitter hemma och gråter.” Alltså, får vi förmoda att hon menar, om vi inte upprörs över att papporna måste jobba utomlands för att dra in pengar ska vi inte heller göra det när båda föräldrarna samtidigt drabbas av samma öde.

Pjåsk, sa Ripenberg.

Gunnar Wall

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s